En sak som är lite läskig nu när jag går i terapi är att jag ser att ALLT rotar sig i något som hände eller hur det var under min barndom och uppväxt. Allt som får mig att må dåligt har grund i barndomen.
Läskigt att man kan spåra saker till barndomen så där och oftast är det en sån tydlig koppling så att det inte går att förneka det. Min terapeut har verkligen fått upp mina ögon för en del saker som är så löjligt tydliga att jag skäms att jag inte har förstått det innan....
Men att förstå att barndomen är så viktig gör det ju mitt föräldraskap lite extra läskig. Tänk om Zack och/eller Leah måste sitta hos en terapeut om 30 år och bearbeta det dom upplever nu? Det som är mitt fel? Nog för att jag innan var lite rädd för att "förstöra" dom men nu är jag ännu mer rädd för det.... när jag inser hur viktig barndomen egentligen är.