Idag har jag och Leah bara tagit det lugnt. Vi har sovit en stund och myst i sängen. Vi är båda lite förkylda fortfarande så det kändes som om vi behövde en lugn dag.
Men dagarna går så fort. Leah blir 4 månader imorgon. Jag har köpt hem lite gröt och morotspuré som jag tänkte att hon skulle få prova ikväll eller imorgon (bilder kommer, bebisar gör ju så roliga grimaser när dom smakar något nytt!).
Det är ganska skönt att inte vara med i någon mammagrupp denna gång. BVC-sköterskan sa att man fick skriva upp sig om man ville och gå med i en grupp för andragångsföderskor men jag skippar nog det. Jag tänkte på det när jag låg i sängen och Leah rullade runt i den att jag inte har sån koll på om hon är tidig eller sen i utvecklingen som jag hade med Zack. Då visste man exakt när bebisar brukar kunna rulla runt, greppa tag om något, osv osv... och när man kom till den där mammagruppen så var det verkligen bebisjämföring. Men det är klart att man är lite nervös och osäker som förstagångsmamma och man vill veta att ens bebis är normal. Men det är skönt att slippa den stressen och oron nu.
Tänk vilken skillnad det är på livet nu jämfört med 4 månader sen. Då var jag höggravid och visste inte att jag skulle föda barn en dag före BF (jag var SÅ säker på att jag skulle gå över tiden som jag hade gjort med Zack). Jag hade inte heller någon aning om vad som fanns i min sköldkörtel, en liten tumör på 3 mm som skulle förändra mitt liv för alltid. Jag visste knappt vad en sköldkörtel var för 4 månader sen... nu har man blivit värsta proffset. Tänk vad livet kan förändras på bara ett par månader...