Nu har jag varit och fått min helkroppsscintigrafi. Jag har inte riktigt förstått vad det går ut på. Han som ställde in apparaten sa att den mäter upptaget av det radioaktiva ämnet. Han höll på och ställde in apparaten i säkert 10 minuter, sen tog själva scanningen 20 minuter.
Jag låg med huvudet på kudden (som ni ser på bilden) och apparaten sänktes ner och åkte sedan över min kropp, fram och tillbaka. Jätte jättenära. Den var säkert 2-3 cm. från min nästipp. Väldigt klaustrofobiskt.
Efter undersökningen var klar så frågade jag vad han hade sett. Men det kunde han inte svara på. Läkarna skulle titta på bilderna. Jaha...
Sen så kom två fysiker och skulle mäta hur mycket jag strålade. Detta var ju den viktiga delen. I fredags när jag precis hade tagit radiojod-kapseln så strålade jag 75 när dom mätte 1 meter ifrån kroppen. Sen i måndags när jag åkte hem så hade det sjunkit till 1,5. Så både jag och sambon var så säkra på att det skulle vara helt borta nu. Men nej, nu var det 0,6 en meter ifrån kroppen och när dom mätte nära min hals så var det 1,3. Inte så bra.
Jag fick jätteångest direkt. Leah som låg hos mig, jättenära min hals, säkert 2 timmar under natten när hon var ledsen. Jag berättade detta för fysikerna och dom sa att det var nog max gränsen. Jag kan ha henne hur mycket som helst, men max 2 timmar nära min hals (om dagen).
Men om en vecka så behöver jag inte alls tänka på detta sa dom. Så till jul så kan jag krama och gosa hur mycket jag vill. Men ändå. Nu är jag jättenervös för att jag har skadat lilla Leah. Tänk om hon får en hjärntumör om 5 år?
Usch, det känns inte roligt att jag kanske har skadat mitt barn. Jag försöker tänka igenom... hur mycket har jag burit henne uppe vid min hals? Men hon har legat bredvid mig på nätterna stundvis... det inte bra. Fan, jävla skit, jag som trodde att dom skulle säga att allt var borta nu :(