Ibland när jag tänker på vår stundande Thailandsvistelse så kan jag känna oro och rädsla. Jag vill avboka resan och bara stanna här hemma i vårt trygga hem. Det känns läskigt att ta med dom viktigaste personerna i mitt liv och sätta dom i ett flygplan (och då vet man ju vad som kan hända) och sen vara i ett land med farliga och giftiga ormar, spindlar, tusenfotingar och vattendjur i två månader. Ibland tänker jag "är du inte klok?!?!".
För att inte tala om allt annat läskigt som kan hända där nere... med drunkningar, tsunamin, värmeslag, rulltrappor och sjukdomar.... Som tur är så är sambon som alltid tänker så optimistiskt som möjligt och säger "det ordnar sig... det gör det ju alltid, eller hur?" medans jag alltid tänker worst case scenario.
Fegisen i mig vill så gärna bara stanna här hemma i trygga lugna sverige, men samtidigt så vill jag uppfylla alla mina drömmar så då får jag ta och trycka ner och tysta den där lilla fegisen...
