"Hon, den där med cancer"

Idag ska jag träffa en gammal vän som jag inte har träffat på över ett halvår. Alltså har jag inte berättat om cancerbeskedet jag fick för ca 4 månader sen (Leah var bara 3 veckor då så det är ganska lätt att komma ihåg hur länge sen det var).

Jag får alltid en klump i magen innan jag ska berätta för någon om det. Man vet liksom aldrig hur dom kommer att reagera och vad dom kommer att säga. Det blir oftast en ganska så konstig stämning där ett tag.

Igår när jag tänkte på mötet med vännen så mindes jag tillbaka till den tiden då jag var på andra sidan. Då jag fick veta att någon annan hade cancer men hade inte det själv. Jag minns vilka tankar som for igenom huvudet, "kommer han/hon att dö?", "stackars honom/henne"...osv. Och jag vill faktiskt inte att andra ska tänka så om mig, speciellt inte när jag mår bra... jag känner nämligen sjukare än vad jag är när jag får såna blickar och kommentarer. Jag vill inte vara "hon, den där med cancer" i folks ögon... därför är det alltid jobbigt att berätta och den där stunden det dröjer tills gamla vänner märker att jag faktiskt är som vanligt.

Men det ska bli trevligt att träffa henne. Jag ser fram emot det, förutom den där stunden då vi inte kommer att le och skratta och prata gamla minnen...