När Zack är trött så pillar han sig i håret. Eller drar fingrarna genom mitt hår. Detta är även något som maken har gjort (på mig) ända sen vi träffades och han gjorde även det på sin mamma när han var liten.
Jag tycker att det är så häftigt att Zack har ärvt ett beteende så där. Att tycka om att dra fingrarna genom håret... lite häftigt att det kan gå i arv?
Innan jag fick barn så trodde jag på det som kallas beteendeperspektivet (eller behavioristiska perspektivet eller inlärningsperspektivet... kärt barn har många namn) inom psykologin. Dom anser att vi föds som "tomma tavlor" och att vårt beteende och personlighet sen fylls på under våra liv. Ett känt citat från detta perspektiv är "ge mig 10 nyfödda barn så kan jag göra så att en blir läkare, en blir tjuv.... osv osv..".
Men efter det att jag fick barn så tror jag inte så mycket på detta perspektiv längre, för det märks så tydligt att barn har sina egna personligheter redan när dom är nyfödda. Och även fast Zack inte har sett hur hans pappa har dragit fingrarna genom mitt hår så gjorde han det när han bara var ett år gammal...
Nej, nu tror jag istället på att vår personlighet kommer ifrån en kombination av både biologi och att det är inlärt. Vad tror ni?