Denna vecka är första veckan som jag är sjukskriven 25%. Det har känt lite underligt att bli sjukskriven så här två år efter cancern. Jag var inte sjukskriven alls något i samband med operationen och strålbehandlingen eftersom jag var föräldraledig, vilket innebar att jag inte alls hade tid att bearbeta det då. För självklart låg all fokus på barnen då.
Det är tydligen ganska så vanligt att man mår sämre ett par efter en cancerbehandling. För direkt efter cancerbehandlingar så brukar man må rätt så bra eftersom man tycker att det är så skönt att det är över och att allt är tillbaka till det vanliga så man bara kör på.
Igår så pratade jag med elever om sjukskrivningen och det var lite jobbigt. Man vet aldrig riktigt hur dom kommer reagera. Jag kan säga att dom flesta blev rätt så chockade. Några elever som jag hade lektion med hade hört att dom skulle ha vikarie så dom började fråga om det i början av lektionen (annars så hade jag tagit upp det i slutet av lektionen), så jag berättade om min cancer och att jag går på rehabilitering och sen var eleverna knäpptysta resten av lektionen.
Idag ska jag försöka vila, för jag är så trött hela tiden. Jag sa det till min terapeut och berättade att jag ligger och tänker så mycket på nätterna. Då sa hon att det kanske beror på att jag aldrig får chansen att tänka på dagarna. Det kanske stämmer? Det är ju alltid något som är igång, tv:n, radion eller något annat som sysselsätter en så att man inte riktigt har tid att tänka.