Igår så kände jag att "nää, jag vet inte om jag orkar jobba imorgon" för jag var helt slut igår efter jobbet men jag släpade mig ändå iväg till en middag tillsammans med några bloggvänner och det var så trevligt! Så på vägen hem så kände jag att jag verkligen hade fått en massa energi och att jag nog ändå skulle orka ta mig till jobbet idag.
För det är nämligen så att jag har känt mig väldigt orkeslös och trött på sistonde. Jag berättade för min terapeut att jag ofta tar chansen att vara hemma från jobbet om jag får minsta lilla chans, t.ex. om någon av barnen är sjuka så vabbar jag gärna. Så, terapeuten föreslog sjukskrivning att jag kanske behövde vila upp mig?
Min läkare pratade också om att man ofta får en hormonell obalans efter en cancerbehandling. Eftersom jag är så trött, sover dåligt, är orolig, stressad och har koncentrationssvårigheter så tyckte hon att jag skulle testa att äta anti-depressiva! Detta kom lite som en chock för mig och det har tagit mig några dagar att smälta detta. Men jag ska ge medicinen en chans.
Min läkare är väldigt pragmatisk och säger att "om man har järnbrist så tar man järntabletter för att det är kroppen behöver och om du har serotininbrist så tar du anti-depressiva". Min läkare och min terapeut på Radiumhemmet har ju många många års erfarenhet av detta och dom säger båda två att just en kombination av anti-depressiva och sjuksrivning är oftast det man behöver i min situation. Och dom säger också att det är just ett par år efter en cancerdiagnos som det kan komma, för i början så är man oftast bara så glad över att vara tillbaka.
Sen så känns det som om jag inte har haft tid att bearbeta det då Leah var bara en liten bebis samtidigt som allt hände. Så nu får jag ta tag i detta och bearbeta det. Även om det känns jättekonstigt att vara sjukskriven (dock bara 25%) och äta anti-depressiva. Jag känner ju mig inte deprimerad, för det mesta i allafall...
Så, nu har jag ätit anti-depressiva i ett par dagar och tydligen så kan man må sämre dom första två veckorna och det har jag verkligen känt av. Har inte alls haft någon lust att blogga och har bara oroa mig och oroat mig. Men jag ska ge det ett par veckor och se om jag mår bättre då....
Så, nu vet ni varför jag har varit så konstig på sistonde. Jag har haft svårt för att bestämma mig om jag verkligen ska sjukskriva mig eller inte, om jag ska äta anti-depressiva eller inte... osv osv. Har oroat mig för hur det blir med jobbet, elever, pengar, mm. Så det är det som har rört sig i mitt huvud.....