Usch, jag har tänkt mörka tankar idag. Dom kommer som en blixt från klar himmel ibland och det gjorde dom idag. När jag var i ett annat rum så hörde jag hur maken och barnen pratade och skrattade i köket. Då kom tankarna "tänk om jag inte hade funnits nu" och det kändes som om jag såg och hörde dom från andra sidan.
En obehaglig känsla som jag vet bottnar i det där första dygnet då jag inte visste vad det var för cancer jag hade. Hur livshotande det var. Då fanns det bara en tanke i mitt huvud och det var att jag inte skulle få se mina barn växa upp.
Jag tänker på att tumören lika gärna hade kunnat ha vuxit i någon annan kroppsdel. En kroppsdel som gjorde att jag inte skulle ha funnits nu.
Jag vet inte om dessa tankar dyker upp nu för att jag snart ska prata med en terapeut på Radiumhemmet eller om det är för att nu börjar Leah bli lite större och all fokus måste inte vara på henne längre. Det ska bli skönt att få komma iväg och prata av sig med någon som är specialist.