När jag hämtade barnen i fredags så hörde jag hur Leah grät ute på gården. En av pedagogerna kom in med henne och hon hade fullt med blod i ansiktet. Det gjorde ont i mammahjärtat att se henne så där men som tur var så var det bara ytligt. Hon hade försökt hoppa från ett trappsteg, precis som hennes lite äldre kompis gjorde. Hon ville ofta göra som dom äldre kompisarna gör (och som storebror) men ibland får vi stoppa henne när hon tar sig an för svåra saker. Men oftast får hon testa och upptäcka sina egna begränsningar.
Så nu går hon runt med ett stort sår i ansiktet. Jag tycker att det ser lite otäckt ut men hon verkar inte bry sig alls som tur är....
