Medan jag är borta i Amerikat över midsommar så maken kanske möta upp föräldrarna för att segla lite i skärgården med barnen. Det låter supermysigt förstås men jag får lite smått panik och tänker på alla risker med vatten. Läste någonstans att den vanligaste dödsorsaken bland 2-6 åringar är drunkning.
Jag känner mig lite nojjig och larvig, speciellt när jag tänker på hur Zack ibland springer på trottoarerna här i Stockholms innerstad bland en massa bilar. Han kan springa en bra bit framför mig ibland. Jag vet att många andra vuxna tittar efter mig och någon gång har nån vuxen till och med tagit tag i honom (även fast inte alls var i närheten av att gå ut i gatan).
Det är inte lätt att gå med två småbarn i Stockholms innerstad när den ena går långsamt och den andra springer. Men jag litar faktiskt på Zack och jag påminner honom nästan varje dag att han måste stanna vid övergångsstället. Han börjar tycka att jag är tjatig och säger "ja, jag vet mamma!" men jag vill verkligen att det ska sitta i ryggmärgen. Men nu så har han gått till förskolan varje dag i över ett år så han kan det där rätt bra nu.
Men det jag tänkte på att andra skulle säkerligen se Stockholms innerstad som mer farligt för sina barn än att vistas i närheten av vatten. Det beror förstås mycket på vad barnen är vana vid också. Men jag tänker ofta på att en olycka händer så lätt, så helst skulle vilja låsa in barnen... eller åtminstonde ha koppel på dom ;)
