Det här med barn som är kinkiga med maten verkar vara något som dom flesta föräldrarna känner igen... i allafall när dom har blivit ett par år gamla. Zack åt alltid allt när han var mindre men nu är han väldigt petig med vad han äter och inte äter (Leah äter fortfarande ALLT).
Som förälder så kan man ha lite olika strategier när det gäller maten som ogillas. Vissa tjatar, vissa tvingar dom att i allafall smaka och vissa lagar bara sånt som man vet att barnet äter. Jag vet inte vilket sätt som är bäst men jag tror inte på det sistnämnda.
För så gjorde nämligen min mamma med mig. Jag fick äta det som jag gillade. Ibland lagade hon extra mat till mig. Detta resulterade i att när jag var tonåring så åt jag inte kokt potatis, tomater, paprika, potatisgratäng, lök, oliver, fisk, mm mm. Listan kan göras lång. Jag har sedan fått lära mig att äta en del av dessa saker och idag älskar jag potatisgratäng och oliver men det var riktigt jobbigt ett tag, t.ex. när man fick äta middag hos kompisar och man inte gillade maten. Och det är fortfarande jobbigt att inte kunna njuta av fisk, skaldjur och champinjoner men hur mycket jag än försöker så kan jag inte tycka att det är gott!
Så, hur gör vi nu med en kinkig 3½-åring här hemma? Jo, vi fortsätter att erbjuda honom allt. Samma mat som vi äter, äter barnen. Vi lägger alltid upp allt som erbjuds på deras tallrik. Vi vill utgå ifrån att dom kommer vilja äta allt. Men jag brukar ibland "tjata" lite om att han ska smaka i allafall... utan föga resultat. För jag skulle aldrig tvinga honom.
Hur gör ni med era barn som är kinkiga med maten?