Det här med nattning, sömn och barn är ett ständigt dilemma som förälder känns det som. Hur hård ska man vara när det gäller att somna i egen säng och vid nattningsrutinerna?
Hos oss så nattar vi barnen samtidigt, varannan kväll. Vilket jag tycker har varit en väldigt bra lösning då man alltid är "ledig" varannan kväll och kan koppla av lite medan den andra nattar.
Vi läser ett par böcker, pratar och myser lite. Sedan lägger vi barnen i deras sängar och vi lägger oss på golvet mellan barnens sängar tills barnen har somnat. Detta brukar ta ca 30 minuter, helt okej tycker jag.
Men sen, mitt i natten så brukar båda barnen komma inspringandes in till oss. Detta har dom gjort nu i minst ett år. Dom kommer vid lite olika tider så mna blir ju väckt minst två gånger varje natt. Men sen så ska dom ligga så nära, sparkas eller pilla på en. Så just detta är ett stort problem för oss tycker jag. Vissa nätter får jag sova väldigt väldigt lite då det knappt går att ligga bekvämt mellan barnen som tar upp så mycket plats som möjligt.
Jag vet inte hur hårda vi ska vara, om vi ska bära tillbaka dom direkt eller inte. Samtidigt så vill jag att dom ska känna att dom ALLTID får komma in till oss! Men jag vill sova också.... *suck*
Någon som har några råd? Hur löser ni allt det där med nattning och sömn?
