Låta barn testa sina gränser

Jag har inte haft så jättestor blogglust idag. Ibland har jag såna dagar... Dom tre blogginläggen som har publicerats idag skrev jag egentligen igår kväll. Men jag gör alltid så, sitter och skriver ihop blogginlägg på söndagkvällen till måndagen och kanske ett par till dom andra dagarna i den kommande veckan. Det ger en liten andningspaus från bloggen.

Något läskigt som hände idag var att Zack ramlade från ryggstödet på en av våra fåtöljer i vardagsrummet. Rakt bakåt och slog i huvudet förstås. Jag var precis i närheten och såg alltihopa men hade inte en chans att hinna fram. Han blev väldigt väldigt ledsen och även jag... Jag såg hur han ramlade i mitt huvudet flera gånger efteråt.

Det var egentligen inte så farligt visade det sig efteråt. Han fick en liten bula men var glad igen efter ett tag. Zack har alltid varit en riktig klätterapa (efter sin pappa, som klättrar ett par gånger i veckan) och har aldrig riktigt ramlat och slagit sig. Han har alltid haft väldigt bra kroppskontroll, till skillnad från Leah som man får hålla koll på hela tiden då hon är rätt så klantig (och lyckas oftast slå i näsan, jag kan inte räkna till hur många gånger hon har blött näsblod i sitt korta liv).

Det är en svår gränsdragning som man som förälder måste göra. Hur mycket ska man låta sitt barn testa sina gränser? Ska man låta dom klättra på stora stenar, mindre berg, höga klätterställningar (även fast dom kanske är lite för små för det)? Det är jobbigt att försöka ha is i magen samtidigt som man ser på... men jag försöker alltid hålla mig i närheten. Hur tänker ni när det gäller sånt här? Låter ni era barn testa sina gränser?