Även om jag ibland tycker att det är lite jobbigt att blogga så är det ju faktiskt det mesta otroligt roligt och det är ju er stora förtjänst! För vad vore bloggen utan er fina, smarta och trevliga läsare?
Lisa skrev en superkommentar - ta er tid och läs den ordentligt!
Lisa om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:
Lisa skrev en superkommentar - ta er tid och läs den ordentligt!
Lisa om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:
Jag blir mest förvånad av de som inte tycker att det är viktigt att både pojkar och flickor får samma möjligheter. Hur kan man medvetet låta bli att ge sina barn chans att utvecklas inom viktiga områden, bara för att de har varit förknippade med det ena eller andra könet?
Sen tror jag att föräldrar missar hur mycket de hela tiden styr sina barn.
Det verkar som många tycker att så länge man uppfostrar i enlighet med de traditionella könsnormerna så styr man inte hur enkelspårig man än är, men om man gud förbjude ruckar lite på könsrollerna är man genast en rabiat feminist som använder sitt barn som ett verktyg osv. Om jag skulle sätta på en dotter rosa kjolar 3 dagar i veckan skulle ingen höja på ögonbrynen, gjorde jag detsamma med en kille skulle det bli ramaskri om hur överdriven jag var. Varför egentligen? Det är ju bara tyg- om det inte skadar dottern borde det väl inte skada sonen? Det samma med leksaker. En liten tjej kan överlastas med dockor i princip från födseln, och ingen tänker på att man då styr henne. Skulle man behandla en liten kille på samma sätt skulle man nästan klassas som barnmisshandlare som experimenterar med barnen.
Det är ett bra tanke-experiment. Tänk på vad du och andra har köpt för leksaker och kläder till barnet, och vad ni säger till barnet, och vad ni leker för lekar med barnet. Så låtsas ni att barnet var av det andra könet. Om ni tycker att kläderna, bemötandet, lekarna eller leksakerna skulle kännas överdrivna eller "styrande" för ett barn av det andra könet, så kan ni nog anta ni redan nu är styrande, bara enligt de för tillfället rådande könsrollerna.
Jag tittade på Familjen Annorlunda ikväll. En pappa skulle ta med sönerna på fiskeutflykt, mamman skulle vara hemma och pyssla med döttrarna. När intervjuaren frågade var föräldrarna noga med att säga att det var baaaarnen sjääälva som valt, barnen hade själva delat upp sig i grupper. OK, säger ni det så...
Sen visades pappan när han stod och pratade om hur fiskandet satte igång minnen hos honom, och hur han nu försöker få fisket att bli nåt hans "grabbar" ska minnas. Inte hans barn. Hans "grabbar"...
Och de tror ärligt att barnen har valt aktiviteter själva, utan att bli påverkade. Suck.
Familjen Annorlunda kanske känns som ett extremt exemplel, men tyvärr verkar väldigt många föräldrar agera på precis det här sättet, och vara totalt omedvetna om det. Skulle några ha reagerat om alla döttrar hade åkt iväg med pappan och fiskat medan mamman och sönerna pysslade? Eller om det var mamman som fiskade och pappan som pysslade? Hade det ansetts styrande eller överdrivet? Skulle tro det ja.
Ursäkta att jag hijackat kommentarsfältet med denna maraton-kommentar.
Fler fantastiska kommentarer:
Ankis om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:Ett jätte bra inlägg. När vi läste barnpsykologi på universitet (bara några ynka hp så det räknas egentligen inte) så pratade förläsaren mycket om dockors fördelar. Blandad annat använder barn dockor till rollspel, för att bearbeta händelser och känslor. Jag tänker verkligen uppmuntra och "lära" min son leka med dockor eftersom jag tror han har mycket att vinna på det. Jag tycker dockor borde vara lika självklart i barnrummet som lego, vare sig det är en pojke eller flicka som bor där.
Tessa i höghuset om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:Ett bra inlägg tycker jag, och jag håller med om att man måste uppmuntra barnen till att prova på de lekar som är typiska för motsatta könet. I och med att samhället påverkar så mycket i motsatt riktning.
Jag gör det själv, till viss utsträckning, samtidigt som jag är noga med att även bekräfta den mer typiska leken, så att de inte känner att den är fel. Mina äldsta är större än dina, och vi pratar mycket om att det är bra med omväxling. T.ex. får man växla star wars med Astrid Lindgren, barnen speglar i sina lekar det de hör och ser omkring sig, t.ex. filmer, spel, TV, böcker etc. Men det jag märker när mina söner leker med t.ex. lego, är att de väver in rollekar även om det handlar om rymdhjältar. Och de byter kläder på figurerna, klipper till mantlar, etc.
Lina om Ibland är det jobbigt att blogga...:Det var just för dina tänkvärda åsikter om genus som gjorde att jag fastnade för den här bloggen från början. Nu följer jag den för jag tycker allt andra är trevligt att läsa om också, men jag gillar speciellt dina tankar kring genus. I förra inlägget satte du ord på saker jag själv funderat på. Men jag förstår din känsla. Jag kände lika när jag hade en blogg, det var jobbigt när man fick kommentarer med hårda ord. Jag ställde upp i en artikel om könsspecifika barnkläder förut och fick hundratals kommentarer på siten, där väldigt många mer eller mindre tyckte ens åsikter var rena skiten. Det kändes jobbigt och man undrar ibland varför man utsätter sig för det. Men jag kan finna tröst i att jag vet att jag tycker det är viktigt, det är nåt jag tror på så då är det lättare att förbi se skit som man får. Hoppas du vet att vi är många som inte upprörs över dina genusinlägg utan tycker de är tänkvärda och inspirerande. =)
Tack Lina för din värmande kommentar! :)