Soffy undrade om jag uppskattar dom små tingen i vardagen mer nu efter cancerbeskedet.
Tanken med min blogg, när jag startade den, var att försöka blogga om och tänka på alla små mirakel i vardagen (därav namnet på bloggen). Så jag tycker väl att jag alltid har uppskattat dom små tingen i vardagen, som att vara ute i regnet, mm.
Detta med att vara ute i regnet var något som jag tänkte på när det regnade för någon vecka sen eller så. Då satt vi inne, som vanligt när det regnar ute. Men så såg jag Zacks gummistövlar ute i hallen och tänkte på hur roligt man tyckte det var att vara ute i regnet när man var liten. Så varför skulle inte Zack tycka att det var lika roligt?
Jag försöker faktiskt ofta tänka mig tillbaka till den tiden då jag var liten. Inte så lätt alltid. Man har ju blivit så bekväm och lat som vuxen, haha. Men som barn så är det så lätt att göra saker till äventyr. Så jag brukar försöka fråga mig själv eller tänka:
Har jag verkligen så bråttom hem (från affären, t.ex.)?
Vad gör det egentligen om Zack blir smutsig/blött/osv?
Zack har aldrig sett en sån här förut (t.ex. snigel, biljettautomat, ringklocka, etc), den kommer han nog bli nyfiken på (även om det är en ganska så tråkig sak för mig).
Jag försöker tänka på saker ur ett barns perspektiv ibland, men det är inte alltid så lätt!