Det är lite svårt att förstå att det redan har gått över ett år sen min strålbehandling! För när jag tänker tillbaka till december förra året så tänker jag förstås på den. Jag minns hur fruktansvärt jobbigt det var att vara ifrån barnen men jag är ändå glad nu att dom inte minns något av den tiden. För om dom hade varit några år äldre så hade dom säkert fortfarande kommit ihåg det nu och dom hade säkert haft många jobbiga frågor.
Jag blev lite påmind om det också när Zack sa helt plötsligt igår "Mamma jag älskar dig. Jag vill inte att du ska försvinna." Jag blev lite överraskad av det och jag vet inte om dom har pratat om döden på förskolan. Jag vet inte riktigt när barn är mogna för att prata om sånt (det är säkert individuellt) men det känns viktigt att inte undvika att prata om jobbiga ämnen med barnen. Dom kommer säkert undra om mitt ärr och varför jag tar medicin varje morgon senare i framtiden och då får man försöka förklara.
Jag blev lite påmind om det också när Zack sa helt plötsligt igår "Mamma jag älskar dig. Jag vill inte att du ska försvinna." Jag blev lite överraskad av det och jag vet inte om dom har pratat om döden på förskolan. Jag vet inte riktigt när barn är mogna för att prata om sånt (det är säkert individuellt) men det känns viktigt att inte undvika att prata om jobbiga ämnen med barnen. Dom kommer säkert undra om mitt ärr och varför jag tar medicin varje morgon senare i framtiden och då får man försöka förklara.
