Jag har genomgått en operation i hela mitt liv och det var när dom opererade bort sköldkörteln på mig. Jag kommer ihåg hur fasansfullt rädd jag var för att bli sövd. Det var det jag var mest rädd för. Att bli sövd och inte vakna upp igen. Och känslan av att man har varit borta och man vet inte vad som har hänt eller vad dom har gjort med en. Man somnar på ett sätt och vaknar upp på ett annat stt (utan sköldkörtel i mitt fall).
Operationen var en riktig jobbig del av min cancerbehandling och jag grät på operationsbordet precis innan dom sövde mig. Jag kände mig så ensam och rädd. Jag skulle aldrig vilja gå igenom det igen och jag hoppas verkligen jag slipper.
Men när jag var 15 år så hade jag nog inte tackat nej till en näsoperation. När jag var 22 så var det nog mer en fettsugning som jag var sugen på. Men nu, nej, nu så tänker jag inte ens på bulan på min näsa och dom där extra kilona tränar jag hellre bort...
Hur känner ni? Har ni genomgått någon operation? Skulle ni kunna tänka er att skönhetsoperera er något?
Operationen var en riktig jobbig del av min cancerbehandling och jag grät på operationsbordet precis innan dom sövde mig. Jag kände mig så ensam och rädd. Jag skulle aldrig vilja gå igenom det igen och jag hoppas verkligen jag slipper.
Men när jag var 15 år så hade jag nog inte tackat nej till en näsoperation. När jag var 22 så var det nog mer en fettsugning som jag var sugen på. Men nu, nej, nu så tänker jag inte ens på bulan på min näsa och dom där extra kilona tränar jag hellre bort...
Hur känner ni? Har ni genomgått någon operation? Skulle ni kunna tänka er att skönhetsoperera er något?