Något som jag fick lära mig när jag gjorde halkbanan när jag tog mitt körkort var att man inte ska ha bilbarnstolar i framsätet. Då hade jag inga barn, men ändå sitter det kvar i minnet eftersom detta var något som körskoleläraren kände starkt för. Han pratade om hur farligt det var med airbags och bilbarnstolar (det vet väl alla som har barn?). Jag sa att man kan stänga av airbagen på passagerarsidan på dom flesta bilar. Då sa han "Men skulle du lita på att den verkligen är avstängd och riska ditt barns liv på grund av det?". Och just den tanken har suttit i under alla dessa år.
Så, våra barn har alltid suttit i baksätet. Nu så åker vi inte bil så ofta med barnen, så det kanske hade varit annorlunda om vi åkte ofta. En gång tror jag, har jag behövt sätta mig där bak emellan barnen medans maken har kört bilen. Men oftast så somnar dom efter en kort stund.
Visst händer det att jag känner lite nervositet över att inte kunna se barnen. Om maken kör så brukar jag då och då sträcka bak handen och känna så att dom andas (om dom har varit tysta länge). Haha, men den nojjan sitter ju i även när vi är hemma. Undrar hur länge man ska gå in och se så att barnen andas? Tills dom är tonåringar? ;)
Zack har fått en ny bilbarnstol från Allt för föräldrar, som det kommer en recension på senare. Axkid Kidzofix heter den och Zack sitter så mycket bättre i den än i hans gamla. Men som sagt, det kommer en utförligare recension senare... :)