Redan efter första arbetsveckan så har jag märkt en förändring hos barnen, speciellt hos Leah. Hon har blivit lite mer pappig för första gången i sitt liv. Annars har det bara varit jag som gäller.När vi sitter och äter så brukar hon ibland hinna äta klart före oss och då har hon alltid sträckt sig efter mig och velat sitta i mitt knä (inte så lätt att äta då!). Men i fredags så sträckte hon sig efter pappa för första gången!
Dock så har hon gått runt och ropat lite på mig här hemma medans jag har varit på jobbet, har maken berättat. Det känns jobbigt att höra, men det är nyttigt för henne att vänja sig vid att jag inte alltid finns där. För snart ska hon börja på förskolan också! Tänk att jag snart har två barn på förskolan!!
