När jag var iväg på kick-offen så glömde jag förstås min Levaxin. Jag har inte riktigt insett att jag måste äta medicin varje dag för resten av mitt liv. Jag är inte van vid det. Det låter så definitivt och det känns lite läskigt när jag tänker på det. Varje dag för resten av mitt liv. Då ser jag mig - en 80-årig tant som äter sin 21000:e tablett. En ständig påminnelse om tumören som fanns i min kropp. Som levde i min kropp.
Det känns så konstigt att äta medicin varje dag. Det blir som en stämpel "du är sjuk - du äter ju medicin", men jag känner ju mig frisk nu. Jag dock inte blivit friskförklarad än (vad jag vet?), vet inte riktigt när man blir det med sköldkörtelcancer. Det känns så konstigt att tänka på att jag har haft cancer. En sån overklig tanke.
Det känns så konstigt att äta medicin varje dag. Det blir som en stämpel "du är sjuk - du äter ju medicin", men jag känner ju mig frisk nu. Jag dock inte blivit friskförklarad än (vad jag vet?), vet inte riktigt när man blir det med sköldkörtelcancer. Det känns så konstigt att tänka på att jag har haft cancer. En sån overklig tanke.