Maktskifte hemma

Iförrgår så kom jag och mina nya kollegor in på genus (nej, det var inte jag som tog upp det) och hur kvinnan gärna roffar åt sig det mesta av föräldraledigheten och mannen infinner sig i detta. Som med mycket annat när det gäller barnen.

Men par förändras när dom får barn. Det sker ett maktskifte. Innan barn så är det oftast mannen som känner att han har kontroll, kanske tjänar han mer eller har huvudansvaret för dom flesta av besluten i förhållandet men när barnen kommer så ändras detta. Mannen känner sig kanske osäker på detta med barn och bebisar medans kvinnan som har burit på bebisen i 9 månader känner sig lite mer förberedd och hemma i föräldraskapet. Kvinnor sägs ha en moderlig instinkt som gör att hon alltid vet och gör rätt när det gäller bebisen... så det är bara för mannen att gå åt sidan. Eller?

Min nya manliga kollega som deltog i diskussionen sa att han kände igen detta så otroligt väl. Flera av hans vänner har uttryckt att dom har bara känt sig som spermadonatorer och har känts sig överflödiga efter dom har fått barn. Dom var vana vid att vara delaktiga, och ofta drivanden, i dom flesta besluten där hemma... men inte efter barnen kom in i bilden.

Mina kvinnliga kollegor funderade på om det var lite grann en "hämnd"? Att man omedvetet tänker "haha, nu är det min tur att ta alla beslut - nu vill jag ha makten!"? Samtidigt så är det många kvinnor som "klagar" över att dom är projektledare i hemmet och att mannen skiter i allt?