Ett exempel som jag alltid tar upp när jag undvisar om det kognitiva perspektivet i psykologi är att om man blir uppsagd så kan man se på situationen på två sätt: man kan se det som en möjlighet att göra något nytt...kanske ut och resa eller utbilda sig eller så kan man tycka att hela världen är emot en. Det handlar om man har en positiv eller negativ grundinställning till livet och dess utmaningar som livet alltid innebär.
Ni kanske förstår vart denna historia är på väg?
Jag var ju på ett möte idag på jobbet och diskuterade hur min tjänst ser ut till hösten. Skolan håller på och går igenom en ny reform - GY11. Detta innebär att på vår skola så kommer vi inte ha psykologi eller etik längre, två ämnen som jag har undervidat i. Rektorn var så snäll och flaggade redan för detta redan i höstas, så det kom inte som någon chock.
Så, detta innebär att jag från och med hösten bara kommer kunna jobba 50%. Eftersom vi har vetat om detta ett tag så har vi tänkt igenom vår situation och tyckt att det kanske inte är så tokigt ändå med två småbarn och nu när jag har startat eget (bloggen). Det kommer innebära mycket mindre pengar för oss, men vi försöker istället se möjligheterna i situationen. Barnen är ändå det viktigaste i våra liv och det kommer vara en stor fördel för dom att jag endast jobbar halvtid. Tyvärr så hamnar jag i den klassiska "kvinnofällan" - att jag går ner i tjänst när man skaffar barn - men nu var det inget vi valde själva.
Så jag måste börja läsa in mig på GY11 och det nya betygsystemet. Det kommer ta tid att sätta sig in i!!
↧
Man kan se på situationer på två sätt...
↧