Men jag tänkte berätta lite mer ingående om operationen, för den som orkar och vill läsa.
Innan operationen:
Dom hade sagt att jag skulle vara där runt kl. 7 på morgonen så vi dyker upp på avdelningen 07:05. Jag får då frågan om jag har duschat hemma på morgonen. Det hade jag ju inte, men tydligen så skulle jag ha gjort det. Så oj,oj, va bråttom det blev, jag skulle ju hinna pumpa brösten innan operationen också.
Jag skulle duscha med en speciell svamp som hade desinfiktionsmedel i sig. Så det var bara att ta en snabb dusch. När jag kommer tillbaka så är överläkaren i mitt rum och väntar. Sambon har pratat lite med henne och berättat att vi inte har fått information om att jag skulle duscha innan. Hon är ganska så otrevlig och säger "jo, det har ni visst. Ni måste ha glömt det bara.". Hur skulle vi båda kunna ha glömt det och sen fick vi inte ens någon svamp med oss hem... för den skulle man inte kunna missa. Nåja, hon ritade lite på min hals och sen var det bara att lägga sig ner i sängen och bli iväg körd av två sjuksköterskor. Jobbigt att säga hejdå till sambon och Leah.
Jag hamnade bland en massa andra sängar med människor som väntade på operation. Det kändes som något kösystem, nästan som ett löpande-band system. Det kändes så ensamt där att ligga där så jag grät en skvätt, men snart kom en sjuksköterska och pratade lite med mig och tog med mig till operationssalen.
I operationssalen:
Jag fick själv gå till operationssalen från kön med sängar. Där var det en massa människor, säkerligen en 6-8 personer som alla höll på med mig på något vis. Narkosläkaren var världens gulligaste och jag berättade för henne att jag ammade (eller påminde snarare, självklart visste hon det). Hon berättade då för mig att det narkosmedel jag skulle få (eftersom jag ammade) var lite speciellt, dom flesta mår inte illa efteråt och dom flesta drömmer riktigt härliga drömmar, t.ex. att dom plockar smultron, berättade hon. Det lugnade mig lite.
Men jag blev mer nervös där efter en stund och då fick jag en liten dos lugnande. Sen så fick jag andas lite syrgas och så sa dom att nu får du sömnmedlet. Jag minns att jag tänkte i ett par sekunder "nu somnar jag nog snart" och tittade upp mot den stora runda lampan... sen blev det svart...
Uppvaket:
Jag har en bild av hur dom kör in mig igenom dörrarna in till uppvaket. Tydligen så hade narkosläkaren pratat med mig om att jag skulle pumpa ur brösten en gång och kasta det, sen kunde jag amma. Men jag minns inte att hon pratade med mig.
Jag minns att jag kollar på klockan och ser att den är straxt efter 13 (tydligen så var operationen klar ca 12.30). Jag tänker direkt att jag måste visa att jag är pigg och mår bra så att sambon och Leah får komma hit. Jag tänkte att om dom märker att jag är trött och/eller inte mår bra så kanske dom inte släpper in sambon med Leah och jag inte får amma henne. Så jag anstränger mig verkligen för att piggna till, även fast jag gärna skulle vilja slumra lite så tänkte jag hela tiden på Leah. Så jag frågar en sjuksköterska efter något att dricka och säger att jag är hungrig, hon säger att det är ju ett gott tecken, men dom har tyvärr ingen mat där på uppvaket.
Jag frågar en sjuksköterska om sambon och Leah får komma dit snart. Hon säger att man inte alls får ta emot besök där på uppvaket. Men jag hade fått veta att dom skulle ringa direkt till sambon efter operationen så att han skulle kunna komma dit på en gång, så han är nog redan på väg säger jag. Jag får låna en telefon och ringa till honom och då är han redan där, utanför sjukhuset. Jag säger att han nog inte få komma till uppvaket, men eftersom han redan har tagit sig dit så skulle han försöka ändå säger han. Straxt därefter så dyker han upp där! Så skönt!!
Dom hade skrivit att jag skulle ligga på uppvaket i 6 timmar. Astråkigt ställe med sängar på rad med bara skynken emellan. Alla sover, vilket så klart är meningen. Man är uppkopplad till en massa maskiner som kollar av andning, puls, mm, mm.
Jag mår ju bra och är hungrig så jag tjatar om att jag vill komma därifrån tidigare. Kirurgen kommer ner efter ett tag och berättar att oftast så ligger man kvar på uppvak 2 eller 4 timmar men eftersom dom hade gjort ett sånt stort snitt på mig så ville dom att jag skulle vara kvar i 6 timmar, men nu verkade jag så pigg så han sänkte det till 4 timmar.
Själva operationen:
Operationen gick tydligen helt som planerat. Det tog 3 ½ timme. Dom tog bort hela min sköldkörtel och närliggande lymfkörtlar. Bisköldkörtlarna har jag kvar.
Överläkaren berättade att dom hade sett den lilla lilla knutan som var cancern i sköldkörteln. Lite läskigt att tänka på att den var synlig så där. Fick veta förut att den var 0,7-0,8 cm stor... inte ens en hel centimeter.
Nu, efter operationen:
Jag blev utskriven tidigt imorse, kl. 8 eftersom allt har gått så bra. Jag är mestadels trött eftersom det inte gick så bra att sova där på sjukhuset. Obekvämt med dräneringsslang från halsen (superläskigt när dom tog bort det imorse) och varmt och obekvämt på alla möjliga vis.
Jag har inte alls ont och har klarat mig på enbart Panodil efter operationen. Konstigt, va? Att man kan genomgå värsta operationen och knappt ha ont! Känner mig mest stel och vågar inte vrida på huvudet så mycket. Det gör lite ont i att svälja, känns ungefär som att man har halsfluss. Jag mår förvånansvärt bra och fick ta min första Levaxin-tablett imorse. Kändes lite läskigt att ta den, det var den första tabletten av många... som jag måste nu ta resten av livet...
Jag, igår kväll när jag hade kommit upp till avdelningen
