I början av varje ny kurs i psykologi så brukar jag säga (lite halvt på skoj) "om ni säger att en schizofren person har flera personligheter så kommer jag underkänna er". För det är nog den vanligast missupfattningen inom psykologin. Jag förstår inte riktigt vart den kommer ifrån och försöker utrota den.
Schizofreni är egentligen ett samlingsnamn för flera (liknande) sjukdomar. Oftast så säger man att personen måste ha minst 2 utav dom 4 "A:na": autism, assosiationsrubbningar, ambivalens och affektiv rubbning. Sedan så är det vanligt med andra symtom som t.ex. vanföreställningar, hallucinationer och desorgainserat tänkande.
När jag jobbade inom socialpsykiatrin så jobbade jag med flera personer med schizofreni. För dom så var hallucinationerna verklighet, det är som om någon skulle säga till er att er partner/mamma/vän inte fanns på riktigt. Det är deras värld.
Många gånger när jag besökte en av kvinnorna med schizofreni så kunde vi höra hur hon pratade med någon i sin lägenhet innan vi ringde på, men det var ingen där när vi kom in. Hon fantiserade ofta om att hon var gravid och sa det gärna till andra (även främmande människor). Men för henne var det verklighet just då.
Att jobba inom socialpsykiatrin var ett väldigt givande arbete och jag trivdes väldigt bra. Det var ett sånt där jobb som verkligen berörde mig ända in i själen och som jag gick till med ett leende på läpparna. Men jag önskar att andra inte såg människor med schizofreni som "farliga" eller "läskiga" och att vi kunde få bort den konstiga missupfattningen att dom har flera personligheter (som faktiskt bara heter multipel personlighetsstörning).
Schizofreni är egentligen ett samlingsnamn för flera (liknande) sjukdomar. Oftast så säger man att personen måste ha minst 2 utav dom 4 "A:na": autism, assosiationsrubbningar, ambivalens och affektiv rubbning. Sedan så är det vanligt med andra symtom som t.ex. vanföreställningar, hallucinationer och desorgainserat tänkande.
När jag jobbade inom socialpsykiatrin så jobbade jag med flera personer med schizofreni. För dom så var hallucinationerna verklighet, det är som om någon skulle säga till er att er partner/mamma/vän inte fanns på riktigt. Det är deras värld.
Många gånger när jag besökte en av kvinnorna med schizofreni så kunde vi höra hur hon pratade med någon i sin lägenhet innan vi ringde på, men det var ingen där när vi kom in. Hon fantiserade ofta om att hon var gravid och sa det gärna till andra (även främmande människor). Men för henne var det verklighet just då.
Att jobba inom socialpsykiatrin var ett väldigt givande arbete och jag trivdes väldigt bra. Det var ett sånt där jobb som verkligen berörde mig ända in i själen och som jag gick till med ett leende på läpparna. Men jag önskar att andra inte såg människor med schizofreni som "farliga" eller "läskiga" och att vi kunde få bort den konstiga missupfattningen att dom har flera personligheter (som faktiskt bara heter multipel personlighetsstörning).