Dom få tillfällena jag har möjlighet att läsa andra bloggar så få jag läsa om deppiga stunder, en mörk vinter och jakten på lycka. En gammal vän till mig (som jag tror vill vara anonym, så jag länkar inte) har nyligen separerat och frågar sig om det egentligen existererar någon tomtebolycka på riktigt? Finns det verkligen folk som är lyckliga? Eller är det bara ett spel för gallerierna?
![]()
Speciellt på bloggar så kan man få en bild av att alla är så lyckliga, framgångsrika, smala, vackra, rika och har en kärleksfull partner. Men jag har svårt att tro att det finns någon som har ett helt perfekt liv, men det behöver betyda att man inte är lycklig. Jag tycker att det här ordspråket är så bra:
Jag kan helt ärligt säga att jag är oerhört lycklig just nu. Jag känner sån oerhört glädje att få umgås med mina barn (ibland tänker jag att jag vill vara hemma med dom båda för alltid, för just nu är dom så underbara och jag njuter av varje minut tillsammans med dom), min fina make och förstås att få vara i detta vackra land!
Jag är också jätteglad och tacksam över att jag har accepterat den diagnos jag fick (sköldkörtelcancer) och allt vad det innebär (kontroller och medicin resten av livet).
Jag är lycklig och glada över att jag har två friska barn och att vi har haft möjligheten att göra denna långresa tillsammans. Jag är jätteglad över att vi verkligen gjorde slag i saken och förverkligade våra drömmar om ett bröllop på stranden och en långresa tillsammans med våra barn. Det känns verkligen jättebra!
Jag hoppas att ni där ute också är lyckliga!