På bröllopet så berättade vigselförrättaren hur vi hade Jarkko Oikarinen att tacka att vi stod där på stranden för en vecka sen... och det stämmer nog ganska så väl. Fast jag tror ändå att jag och maken hade hittat varandra utan hjälp av Jarkko och chat-vertyget IRC som han byggde upp.
För det var för ca 16 år sen när jag och maken gick på gymnasiet båda två (uha - va gamla vi är!). Vi var båda datanördar redan på den tiden.
Jag satt i mitt klassrum framför min sega bärbara dator (som alla elever vid gymnasiet fick) och min blivande make satt i en annan stad i en datasal. Där kopplade vi båda upp oss mot IRC och satt och chattade med varandra i ett chatrum. Jag kallade mig Bambi redan då (och så har det fått hänga med) och han kallade sig för Remedy.
Vi chattade och flörtade med varandra. Men jag hade redan pojkvän sen tidigare så det blev inget mer än så. Vi träffades på en IRC-fest (haha, hur töntigt hur låter inte det?) men där hände inget heller... pga min pojkvän. Men jag tyckte att min blivande make var jättesnygg och väldigt trevlig.
Vi tappade kontakten och hade ingen kontakt alls på ca 3-4 år. Sen så ser han min bild på Arosportalen (typ en förlaga till Facebook) och messar mig och frågar "men var det inte dig jag chattade med förut?" och det var det ju! Vi var båda singlar nu men bestämde oss för att gå på fest, bara som vänner.
På kvällen så skulle jag sova över hos hans föräldrar, jag fick ligga i hans säng och han i en soffan i samma rum. Vi låg sen hela kvällen och natten och pratade och pratade. Sen så var vi bara tvungen att träffas helgen därpå, hemma hos mig. Det här var då den 8 mars och det var då vi kysstes för allra första gången och räknar som det datum vi blev ihop.
Inom mig så tänker jag alltid att vi hör ihop eftersom vi hittade tillbaka till varandra och då när tiden för oss passade mycket bättre. Jag har alltid tyckt att min make har varit snygg, smart och snäll och det har inte förändrats alls på dessa 16 år :)