Nu när jag kollar på musik till bröllopet så kan jag inte låta bli att lyssna på 747, som är en av mina favoritlåtar med Kent. Det är från den låten som jag har fått titeln till min blogg. Jag tycker att det är en otroligt bra och vacker låt, men kanske något för sorglig att ha på bröllopet.
Tystnad Tunnel, avfart När taxametern slagits på försvinner allt i regnet utan spår & som en viskning ser vi syner nu igen Det här är nåt som inte ens har hänt... Tystnad En rökfri viskning Det är exakt vad vi vill ha det luftkonditionerade ljudet av fart Du är värd att dö för Ni kan skratta om Ni vill Håna oss Vi rör oss, Ni står still... Jag håller mig vid liv Du håller mig vid liv Jag håller mig vid liv Du håller mig vid liv Lyssnar stel & fastspänd & när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig Du är värd att dö för Men mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls... Jag håller mig vid liv Du håller mig vid liv Jag håller mig vid liv Du håller mig vid liv
Det är ganska uppenbart att låten handlar om en flygresa (flygkrasch) och då i ett Boeing 747. Låten är till och med 7:47 lång, en kul liten detalj :)
Det är verkligen en "carpe diem"-låt då man kan förstå att även fast dom vet att dom ska dö så säger dom att "du är värd att dö för", dom ångrar ingenting. Hellre att ha varit med den man älskar och dö så här än att inte ha få vara med den alls.
Även om låten handlar om en flygresa så kan man se det lite som en metafor för livets resa och att man ska våga leva livet och ta vara på alla små mirakel i livet :)