Min skräck för osthyvlar

Ni kanske inte visste att jag är lite rädd för osthyvlar? Jag skulle inte kalla det för fobi eftersom en fobi är en obefogad rädsla och den här rädslan är allt annat än obefogad!!

Jag har alltid varit lite dålig på att använda osthyvel. Det blir aldrig några jämna och fina skivor. Jag skyller det på min uppväxt i USA där man bara äter ost som redan är färdigskivat. Jag har inte vuxit upp med osthyvlar.

Så en morgon för ca 1 ½ år sen så skulle jag hyvla lite ost. Ibland tar jag i lite extra för att jag vill att det ska bli en ordentlig skiva. Det skulle jag inte ha gjort, för jag hyvlade av en stor bit av tummen! Blodet rann och jag sprang in till sambon och väckte honom.

Jag sprang iväg till läkaren med tippen av min tumme hängandes. Hon plåstrade om mig och sa att hon inte kunde lova att jag skulle få ha kvar tippen. Den kanske skulle ramla av. Men den sitter faktiskt fortfarande kvar. Jag har inte lika mycket känsel kvar i tippen och så har jag ett ärr... men den är kvar i allafall.

Och så är jag lite mer rädd för osthyvlar.... ibland ber jag till och med sambon att hyvla några skivor åt mig....

Om ni vill se bilder på hur min tumme såg ut när jag precis hade skurit av tippen så hittar ni dom här.